Söndagsläsning · Natur & klimat · 11 oktober 2026
Under våra stövlar – skogens dolda klimathjältar
Tänk dig en söndagspromenad i höstskogen. Kaffetermosen ligger i ryggsäcken och Aussie nosar bland mossa och stubbar. Vi ser löven, träden och svamphattarna. Men en stor del av skogens liv pågår där vi inte kan se det – precis under våra stövlar.
Max & Aussie · VÅRAT KLIMAT 24 · 5 min läsning

Svamphatten är bara en liten del
Det vi brukar kalla en svamp är ofta fruktkroppen – den del som bildar och sprider sporer. Resten kan bestå av ett nät av tunna svamptrådar, hyfer, som tillsammans kallas mycel. De växer genom marken och runt rötter, eller inne i dem beroende på svampgrupp.
Mykorrhiza betyder ungefär ”svamprot”. Det är ett samliv mellan svamp och växtrot. Många skogsträd har sådana samarbeten, men alla svampar är inte mykorrhizasvampar: andra bryter till exempel ner död ved och gamla löv. Svamparna på en stubbe berättar därför inte automatiskt vilka nätverk som finns under den.
Ett samarbete utan fikamöten
Trädet fångar solljus och tar upp koldioxid genom fotosyntesen. En del av kolet skickas ner till rötterna och vidare till svampen som energirika kolföreningar. Svampen hjälper i sin tur trädet att komma åt näringsämnen, bland annat kväve och fosfor, och kan också bidra till vattenupptaget.
Svamptrådarna når ut i små utrymmen som rötterna själva inte kommer åt. Det är ett välbelagt utbyte mellan svamp och träd – men hur stor nyttan blir beror på arter, mark och förhållanden. Ingen kaffetermos behövs för förhandlingen. Den kan vi behålla själva.

Skogens ”internet” – en bild med förbehåll
Ibland kan samma svamp vara kopplad till flera växter. Sådana gemensamma mykorrhizanätverk är verkliga, och i vissa försök har forskare sett att ämnen kan röra sig mellan växter. Men det betyder inte att alla träd i en skog ingår i ett enda nätverk, eller att träden medvetet skickar mat till sina grannar.
Hur mycket som förs över, vilken väg det tar och om mottagarträdet faktiskt får en viktig fördel är fortfarande omdiskuterat. En forskningsöversikt av Karst och kollegor från 2023 varnar för att berättelser om hjälpsamma ”moderträd” ofta går längre än underlaget. Skogen är fascinerande nog utan att vi behöver ge den mänskliga avsikter.
En stor väg för kolet ner i marken
Hawkins och kollegor uppskattade i Current Biology 2023 att växter globalt för över kol till mykorrhizasvampar motsvarande omkring 13 miljarder ton koldioxid per år. I studiens jämförelse motsvarade det cirka 36 procent av de årliga globala utsläppen från fossila bränslen. Det är en uppskattning av ett stort kolflöde, inte ett exakt mått på hur mycket svamparna lagrar för alltid.
Kolflöde är inte samma sak som kollager. En del av kolet återgår till luften genom svamparnas och andra markorganismers respiration. En del kan bli kvar i marken, bland annat i svamprester och organiskt material. Hur länge det stannar varierar. Siffran betyder alltså inte att svampar tar bort 36 procent av våra fossila utsläpp permanent.
I nordliga barrskogar finns ett mycket stort kolförråd i marken. SLU beskriver hur rötter och mykorrhizasvampar bidrar till att bygga upp det, och hur svampar också påverkar nedbrytningen. I en studie av 30 skogsöar i Norrbotten uppskattade Clemmensen och kollegor att 50–70 procent av markens lagrade kol hade tillförts via rötter. Det är ett resultat från de studerade miljöerna – inte en procentsats för alla världens skogar.
Kolet ligger inte bara ”djupt nere”. Viktiga förråd finns också i humuslagret nära markytan. Om marken blir en kolsänka eller en källa till utsläpp beror på balansen mellan tillförsel och förluster, och påverkas bland annat av klimat, brand och skogsbruk.
En paus i mossan – och lite perspektiv
Vi behöver inte se varje svamptråd för att förstå att skogen är mer än sina stammar. Marken, rötterna, svamparna och alla andra små invånare hör ihop. Att värna skogens liv och markens kolförråd är viktigt – men ersätter inte behovet av att minska våra utsläpp.
Så stanna gärna vid en mossig stubbe nästa gång du går ut. Låt okända svampar vara och håll hunden från att äta dem. Aussie får sköta nosandet på tryggt avstånd; vi sköter kaffet och förundran.
Vi ser skogen ovanför oss. Men en viktig del av dess framtid finns under våra fötter.
Ha en riktigt fin söndag. Ta med något varmt i termosen, njut av höstluften och ge dig tid för det lilla – och det som inte syns.
Varma söndagshälsningar från Max & Aussie
VÅRAT KLIMAT 24
Källor & vidare läsning
- Hawkins et al. (2023), Current Biology – Mycorrhizal mycelium as a global carbon pool: uppskattningen av årligt kolflöde till mykorrhizasvampar.
- SLU – Nya perspektiv på kollagring i skogsmarken: humus, mykorrhiza och nedbrytning.
- Clemmensen et al. (2013), Science – Roots and Associated Fungi Drive Long-Term Carbon Sequestration in Boreal Forest: studien av skogsöarna i Norrbotten.
- Karst et al. (2023), Nature Ecology & Evolution: kritisk granskning av påståenden om gemensamma mykorrhizanätverk.
Vad upptäckte du på söndagspromenaden?
En mossig stubbe, en svamp eller bara en stunds lugn? Dela gärna din höstspaning med oss i gruppen.
Gå med i gruppen VÅRAT KLIMAT 24