Hav & klimat · Forskning

Golfströmmen och tippningspunkterna i norr – vad säger den senaste forskningen?

Max & Aussie · 8 min läsning ·

Att vi i Sverige har betydligt mildare vintrar än Kanada på samma breddgrad brukar förklaras med ett ord: Golfströmmen. Men bakom den finns ett större system – AMOC – som forskare nu följer med växande oro. Aussie och jag har dykt ner i forskningen: vad vet man, vad är osäkert och vad skulle en försvagning betyda här hos oss?

Fakta, inte larm. Forskarna är oense om när och om en kollaps kan ske – vi redovisar spannet och skiljer på mätningar, modeller och scenarier. Bilderna är illustrationer. Källor finns längst ner.

Illustrerad karta över Nordatlanten med varm ström norrut mot Skandinavien och kalla djupströmmar söderut
Illustrationsbild: förenklad bild av den atlantiska cirkulationen – varmt ytvatten norrut (orange), kallt djupvatten söderut (blått).

Vad är AMOC – och vad är Golfströmmen?

Golfströmmen är en vinddriven ytström längs Nordamerikas östkust. AMOC (Atlantic Meridional Overturning Circulation) är den större omvältningscirkulationen: varmt, salt ytvatten strömmar norrut, avger värme till luften, blir kallt och tungt och sjunker i Nordatlanten – bland annat runt Grönland och i Labradorhavet. På djupet går vattnet sedan tillbaka söderut.

Det är AMOC-delen som klimatforskarna oroar sig för. Själva vindarna som driver Golfströmmen försvinner inte, men den värme som förs långt upp mot Norden hänger på att omvältningen fortsätter.

Varför kan den försvagas?

Motorn är vattnets densitet. När Arktis och Nordatlanten värms upp och smältvatten från Grönlandsisen samt mer nederbörd späder ut havet blir ytvattnet lättare och sjunker sämre. Det kan bli en självförstärkande spiral: svagare cirkulation för mindre salt vatten norrut, vilket försvagar den ytterligare. Det är därför AMOC räknas som en möjlig tippningspunkt.

Vad säger mätningarna och forskningen?

Direkta mätningar med RAPID-instrumenten över Atlanten finns bara sedan 2004 – för kort tid för att säkert skilja en trend från naturlig variation. Indirekta spår, till exempel ett kallt område söder om Grönland ("kall-klumpen"), tyder enligt bland andra Caesar m.fl. (2018) på att AMOC har försvagats med omkring 15 procent sedan mitten av 1900-talet. Andra studier ifrågasätter hur stor nedgången är.

FN:s klimatpanel IPCC (AR6, 2021) bedömer att AMOC mycket sannolikt försvagas under 2000-talet, men med medelhög säkerhet inte kollapsar abrupt före år 2100. Sedan dess har nya studier skärpt tonen: Ditlevsen & Ditlevsen (2023) beräknade utifrån tidiga varningssignaler en möjlig kollaps någon gång mellan 2025 och 2095, och van Westen m.fl. (2024) visade i en avancerad modell att en kollaps kan gå snabbt när den väl startar. Metoderna är omdiskuterade, och en studie i Nature 2025 (Baker m.fl.) fann att AMOC i de flesta klimatmodeller försvagas kraftigt men inte stängs helt under detta sekel.

Sammanfattat: att AMOC försvagas är det stor enighet om. När – och om – en tippningspunkt passeras är fortfarande öppet. Risken bedöms som låg sannolikhet men mycket stor konsekvens, och den ökar med varje tiondels grad uppvärmning.

Skandinaviens vintrar

En försvagad AMOC betyder inte en ny istid, men den kan bromsa uppvärmningen i vår del av världen och göra vintrarna mer ojämna. I modellförsök där AMOC kollapsar helt blir nordvästra Europa flera grader kallare vintertid jämfört med i dag – i vissa simuleringar betydligt mer i Skandinavien – samtidigt som resten av jorden fortsätter att värmas.

Det kan låta paradoxalt: en varmare planet med kallare och mer extrema vintrar hos oss. Det är också därför forskarna betonar att det inte handlar om "skönt med lite svalka", utan om snabba förändringar som samhället inte hinner anpassa sig till.

Illustration av en snötäckt svensk gård vid havet under stormmoln, med en man och en schäfer
Illustrationsbild: vinterstorm över en gård i Norden – ett av de scenarier som diskuteras vid en svagare AMOC.

Stormar och havsnivå

När temperaturskillnaden mellan ett svalare Nordatlanten och varmare områden söderut ökar kan stormbanorna förskjutas och vinterstormarna över norra Europa bli kraftigare, enligt flera modellstudier. Dessutom höjs havsnivån extra längs Nordamerikas östkust när cirkulationen saktar in – ett exempel på att effekterna är globala.

Jordbruket i norr

En studie i Nature Food (Ritchie m.fl., 2020) fann att en AMOC-kollaps skulle kunna minska den odlingsbara arealen i Storbritannien dramatiskt, främst genom kyla och mindre nederbörd. Liknande mekanismer kan påverka Skandinavien: kortare och osäkrare växtsäsong, fler frostnätter och torrare somrar. Samtidigt pekar modellerna på förskjutna monsunregn i tropikerna – vilket påverkar den globala livsmedelsförsörjningen som vi också är beroende av.

Vad kan vi göra?

Det enda sättet att minska risken är detsamma som för alla tippningspunkter: snabbt minskade utsläpp. Varje tiondels grad vi undviker gör en kollaps mindre sannolik. Lokalt handlar det om klimatanpassning – robustare elnät, odling som klarar större väderväxlingar och beredskap för stormar.

Forskningen visar inte att katastrofen är bestämd. Den visar att vi fortfarande har handen på ratten.

Havet har burit värme till vår del av världen i tusentals år. Att hålla den motorn igång är kanske det bästa skälet av alla att fortsätta klimatarbetet.

Varma hälsningar,
Max & Aussie | VÅRAT KLIMAT 24

Källor

Dela inlägget