Klimat & teknik · Tisdag · Uppföljning
Resan ner i havsbotten – hur fraktas koldioxiden?
Max & Aussie · 4 min läsning ·
I går handlade det om Bio-CCS och statens miljardsatsning. Men när koldioxiden väl är infångad i Värtan – vart tar den vägen? Häng med på resan från skorstenen i Stockholm till berggrunden djupt under Nordsjön. Läs gårdagens inlägg om Bio-CCS.

Steg 1: Från gas till vätska
Koldioxid som gas tar enormt stor plats. Därför renas, torkas och kyls den efter infångningen tills den blir flytande. Som vätska under tryck får samma mängd koldioxid plats i en bråkdel av volymen – ungefär som när man packar en sovsäck i en kompressionspåse.
Stockholm Exergi planerar att mellanlagra den flytande koldioxiden i tankar i hamnen vid Värtaverket, så att den kan skeppas vidare.
Steg 2: Sjövägen till Norge
Sverige har inga egna godkända lagringsplatser för koldioxid i dag. Därför går resan med specialbyggda fartyg till Norge. Projektet Northern Lights – ett samarbete mellan Equinor, Shell och TotalEnergies – har byggt fartyg med trycksatta tankar för flytande koldioxid och en mottagningsterminal i Øygarden utanför Bergen.
Att frakta med fartyg är flexibelt: ett fartyg kan hämta koldioxid från flera hamnar runt Östersjön och Nordsjön, utan att någon behöver bygga en lång rörledning till varje anläggning.
Steg 3: Rörledningen ut i havet
I Øygarden pumpas koldioxiden från fartyget till tankar på land. Därifrån går den i en rörledning längs havsbotten, omkring tio mil ut i Nordsjön, till en brunn som leder ner i berggrunden.
Steg 4: 2,6 kilometer ner
Slutstationen ligger cirka 2 600 meter under havsbotten, i en porös sandsten. Koldioxiden tränger in i de små porerna mellan sandkornen – ungefär som vatten i en svamp. Ovanför ligger ett tätt lager av lerskiffer som fungerar som ett lock.
Med tiden låses koldioxiden fast allt hårdare: en del löses i saltvattnet i berget, och en del kan på mycket lång sikt bilda nya mineraler. Enligt FN:s klimatpanel IPCC kan väl valda och väl skötta lagringsplatser hålla kvar koldioxiden i tusentals år.

Är det beprövat?
Ja, faktiskt sedan länge. På Sleipnerfältet i Nordsjön har Equinor lagrat omkring en miljon ton koldioxid per år under havsbotten ända sedan 1996, och lagret övervakas noga med seismiska mätningar. Northern Lights tog emot och lagrade sin första koldioxid 2025.
Men det finns frågor kvar: transporterna kostar energi och pengar, övervakningen måste pågå länge, och kapaciteten behöver byggas ut kraftigt om många länder vill lagra samtidigt. Därför är lagring ett komplement – inte en ersättning för att minska utsläppen.
Från skogen till skorstenen, från skorstenen till fartyget – och till sist ner i berget där kolet en gång kom ifrån. En lång resa för att göra en liten skillnad varje år.
Varma hälsningar,
Max & Aussie | VÅRAT KLIMAT 24